Igår ringde förskolan vid lunch och sa att Vendela hade klättrat upp i en barnvagn och ramlat ur därifrån. De hade inte riktigt sett vad som hänt men hon var jätteledsen och ville inte stödja på foten. De frågade om vi ville komma eller om vi skulle avvakta ett tag och se vad som hände...

Självklart åker både jag och Kenneth från våra jobb för att vara hos Vendela!

Jag kom först till förskolan och då låg hon och sov i sin vagn. Så personalen var nästan lite oroliga att de ringt in oss i onödan. Men jag poängterade att de måste ringa oss när något händer och att vi hellre vill att de ringer en gång för mycket än för lite....

När även Kenneth hade kommit så väckte jag Vendela och hon var lite ledsen. Jag tog upp henne i knät och frågade hur hon mådde:

-Potteln ramlat.

-Ojdå, har du ramlat, har du ont någonstanns?

-Ont i foten

Jag försöker sätta ner henne på golvet men då är det som att knät viker sig och hon börjar gråta.

Så, vi packar in oss i bilarna och åker till sjukhuset i Nynäs. Där får vi vänta ett tag innan vi kommer till en läkare som skickar oss till röntgen. Som tur är har dom röntgen på sjukhuset!

Vendela tyckte det var jobbigt att behöva ligga på britsen och var ganska ledsen.. Jobbigt även för mig då jag inte fick vara med henne eftersom jag är gravid...

Jag fick istället titta genom ett fönster plus att jag fick se bilderna. Först togs det bilder på höften och där såg det jättebra ut.. Men sen kom bilder på skenbenet och där var det en tydlig spricka.    Inte konstigt att hon var ledsen! Men jag trodde faktiskt hon skulle varit mer hysterisk...

Men, vi blev skickade till barnakuten på Karolinska och läkaren skulle skicka över bilderna så vi slapp röntga om.

Vi kom till Karolinska klockan 18 och tänkte då att vi kanske inte behövde vänta så länge eftersom de redan hade fått bilderna och allt.... Men ack så fel vi hade.. 22.25 kom vi in till läkaren!! Och då har hon alltså inte fått äta eller dricka sen lunchen hon ätit vid elva.. Man skulle ju kunna tro att hon var i upplösningstillstånd men hon var så otroligt duktig. Hon ville helst bli runtburen hela tiden (var väl skönast när benet hängde rakt ner) men hon var ändå glad och lugn, vår lilla hjälte!!

Till slut kom vi iallafall in till läkaren och det tog ju bara ett par minuter.. Han konstaterade bara att eftersom han redan sett bilderna så var det bara att gipsa.

Gipsningen gick jättebra, hon var otroligt lugn och så duktig hela tiden. När dom var klara så skulle hon ligga kvar en stund och då somnade hon. Inte så konstigt kanske då klockan var över elva....

Så, nu ska hon ha gips i minst 2-3 veckor då det blir återbesök och röntgen.. Hoppas då det ser bra ut så slipper hon gips men annars läggs det på igen. Hon får ju heller inte gå på benet under denna tid.. hur man nu löser det.

Kommer bli en del vab här framöver.. och jag som har så svårt att lyfta henne på grund av min rygg.. Men huvudsaken är att vår skatt blir bra igen!!

 

Anna

28 januari 2010 18:34

Men lilla Vendela tösen!
Vilken otur mitt i alltihop. Ändå tur hur som helst att hon inte skadade sig mer allvarligt. Även om det blir jobbigt ett tag med gips och allt så blir det ju bra. Stor kram till Er och säg till om jag kan hjälpa Dig på något sätt. Kram Anna

http://www.annasoderberg.se

 

Jeanette

30 januari 2010 10:05

Men lilla gumma då. Kram från oss...

http://www.freewebs.com/alkett

 

Kristin

31 januari 2010 17:22

Lillskruttan, vilken otur. Krya på er. Kram Kristin

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

och skaffar en gemensam blogg. Jag behåller den här också eftersom jag inte vet om familjebloggning är något som passar oss :) Men vi måste ju prova!!   VÄLKOMNA!! http://juneheim.blogspot.com/     ...

Tog med båda barnen till Minisats idag och det gick riktigt bra! Vendela tyckte det var himla roligt att klättra och åka rutchkana. Evelina var ledsen när jag kom tillbaka men dom sa att det hade hon blivit precis innan. På onsdag ska jag dit igen ...

Det har blivit en liten bloggpaus... Vi håller på med ett nytt kapitel så fram tills allt är klart kan det bli lite sporadisk bloggning.. Men, här kommer en bildkavalkad:   Vendela blev målad som nyckelpiga på dagis. Hon var så stolt :)    ...

Vi var borta i knappt ett dygn men på den tiden har det smält bort massor med snö!! Nu är halva altanen framme och jag längtar så tills barnen kan springa ut och in på den precis som dom känner för.   Det är inte långt kvar till vår, sommar och...

Jag och tjejerna har hängt i Viksjö två dagar. Igår hann vi med besök hemma hos Linda med Isak och Malte.  Isak är cirka 10 måander yngre än Vendela men dom leker bra ändå. Även om de inte träffas sådär väldigt ofta kommer dom ihåg varandra!   ...