Jag har en sådan fruktansvärd foglossning att jag knappt kan gå! Så här var det inte när jag väntade Vendela.. Visst var det tungt på slutet men det här är ju rena skämtet!! Kan inte sova på nätterna och har problem när jag ska jobba    Jag blir helt hämmad i att sköta om både Vendela och hundarna och jag har väldigt svårt att acceptera att det blivit så här.. vilket gör att jag blir grinig och ledsen   

MEN, snart är det över! Jobbar förvisso 4 veckor till men sen så, ska jag vila lite innan bebisen tittar ut   

På hemmafronten går det lååångsamt framåt. Köket börjar bli klart och imorgon kommer eletrikern vilket förhoppningsvis innebär diskmaskin och spishäll, tjoho!!!

Vi har beslutat att sätta vit panel i hela köket och vardagsrummet, tar bilder sen.

På hundfronten är det ganska stiltje just nu. Men det är dags att boka röntgen för Axa. Vi kommer försöka åka ihop med Aztor och Azta   

Sen håller jag och Anna på att planera in simträning för Axa och Aztor som vi ska sätta igång med alldeles snart.

Vendela är tillbaka på dagis efter ett ganska långt jullov. Hon var verkligen jätteglad över att komma tillbaka. Hon pratar mer och mer för varje dag och hon är så himla rolig att vara med    Ska bli intressant att se vad hon säger om sin lillasyster... Hon ser ju att min mage blir större och större och hon säger hela tiden :

- Mamma stor mage

- Ja, mamma har stor mage..

-Potteln liten mage!  Konstaterar hon nöjd..   

Och när jag försöker baxa mig upp ur soffan så säger hon:

- Mamma tuuung!

Sötast är ändå när bebisen sparkar till riktigt hårt och man råkar säga aj:

- Mamma aj!

-Ja, bebisen gör illa mamma lite.

Och då blåser hon på magen så att det ska gå över   

Sen brukar vi prata med magen och säga hej och så får hon klappa lite på den. När hon känner sparkar brukar hon skratta så gott. Häromdagen bjöd hon bebisen på glass!

Hon är så snäll och omtänksam, även på dagis har hon denna egenskap mot de andra barnen. Hon kommer bli världens bästa storasyster   

Hon börjar intressera sig för program på tv också. Vi brukar sitta och titta på djurprogram och igår tittade hon och jag på Ponnyakuten. Så fort hästarna försvann sa hon: Mer tättar, mer tättar!

Okej, jag erkänner att jag har kämpat ganska bra för att få henne hästintresserad